Jag tänkte passa på att skriva några rader när jag fortfarande är full av lycklig energi!
Om ni har läst bloggen tidigare, kanske ni har läst min frustration över när en förälder säger att man inte får visa en film, som man har lagt ner åtskilliga timmars arbete på.
En film som alla deltagande elever vill visa - skulle inte få visas för att EN förälder tycker att detta kan vara något som eleven ångrar om 15 år?
Eftersom vi inte har några tydliga regler och lagar kring vad som får visas eller ej, så bestämde jag mig först för att inte visa filmen. Det kändes ungefär som att glad i hågen bestämma sig för att laga pannkakor, bara för att upptäcka att mjölken är slut!
Men efter ett par dagar så började jag att verkligen fundera över detta. Jag som lärare tycker filmen är jättebra! Eleverna är ärliga, raka och de berör! Skulle jag bara låta en sådan film ligga kvar på min hårddisk?
Nej, jag samlade alla de elever som medverkade i filmen och vi förde ett samtal kring hur vi skulle förhålla oss till att visa filmen eller ej. ALLA elever ville visa upp filmen och i det ögonblicket bestämde jag mig - Jag visar filmen!
Skulle jag våga stå för detta? Vad kan hända? Blir man anmäld?
Jag ringde upp den förälder som kontaktat mig och berättade hur jag tänkte att göra. Blev bemött med viss skepsis, men jag sa att jag stod fast vid mitt beslut.
Jag visade filmen i går på Stora Högaskolans dag!
Jag visade en film för elever som satt där stolta med högt huvud.
Jag visade en film där föräldrar tog fram pappersnäsdukar.
Jag visade en film där vi mindes hur det var att vara i den där åldern.
Jag visade en film där föräldrar fick bli stolta över deras barns kloka svar.
Jag fick en kram av mamman som bett mig att inte visa filmen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
: D YAYYYYYY
SvaraRaderaHeja dig Annika.
Du tänkte med hjärtat och det blev rätt!
SvaraRaderaEfter att ha berättat hur berörd jag och många med mig blev så är det fler som vill se filmen! Fler beslut att fatta med andra ord. Jag återkommer.
Fortsätt så fröken! //Ulf Edman IT-samordnare
Så kul att du vågade och att det funkade. Det är inte en lätt balansgång att gå... Känner igen mig i att ha en familj som ofta går emot i både stort och smått... vilket i många fall hindrat mig från att publicera saker vi gjort. Kanske dags för nya tag?!
SvaraRaderaPetter: TACK! Vår Jenkakurs måste bringat tur med sig :)
SvaraRaderaUlf: Åh vad roligt! Ja, det var något som kändes för angeläget för att spara på hårddisken. Den ligger på filmnätverkets sida nu :)TACK!
Agneta: Ja, denna gången gick det väl. Men jag kände verkligen att det fanns inget kränkande eller något som eleverna skulle kunna skämmas över. Det handlar ju mest om förtroendet mellan lärare - elev och hem.
Filmen är fantastisk bra! Där får vi se och höra ungdomar med självkännedom, empati och social kompetens.Jag har sett filmen många gånger och jag blir lika berörd varje gång. Jag förstår att du var full av lycka efter visningen.:)
SvaraRadera