En studiedag där mycket har hunnits med bl.a. IUP, genus och jämlikhet, planering inför kamratstödjarutbildningen, diskussion kring musikämnets nya kursplan m.m.

Upp i allt detta har vi pratat unikum och omdömen. Ja, en fullspäckad intressant dag. Nu i kväll är det också första gånger jag skriver i en blogg och absolut inte den sista. Funderar på om man inte skulle starta en blogg för musik år 4-7 där videoinspelningar och ljudinspelningar står i centrum. Hhm, det tåls att sova på... God natt.

/Weronica

Energiboost!

Det krävs inte så mycket.

Ibland räcker det med ett mail - för att dagen plötsligt ändrar riktning, får ett annat skimmer.

Tack M - för skön energiboost!!

/Annika

Filmdag

Idag har vi haft en fantastisk dag med film. Annika var vår inspirerande och kunniga kursledare. Hon gav oss en tillbakablick i filmens historia, vinster med film i undervisningen, förarbete, storyboard, bildstorlekar, lathund för egen film m.m. Därefter fick vi själva arbeta med att göra en storyboard och filma. Vårt Arbetslag kastade oss in i uppgiften med en gång och när vi var klara med storyboarden så gick vi ut till olika platser och filmade filmade filmade.........Det var bara så roligt. Många skratt blev det. Vi hade knappt tid till att äta , för det var så roligt.
Sedan fick vi jobba i Imovie. Ett roligt program. Det var inte lätt att redigera filmen, svårt att välja vilka sekvenser som skulle med. Innan vi avslutade dagen fick vi se varandras filmer.
Tänk att få ha så roligt på jobbet. Jag förstår de elever som älskar film. Ett mycket bra kommunikationsmedel där alla kan få ha en roll . Det var som Annika berättade för oss att film ger glädje, det finns en roll för alla, kommunikation, samarbete, utvecklar skrivandet och eleverna förstår begreppet " en röd tråd " .
Tack Annika för en rolig och lärorik dag!!!!!!!!! :)

Filmdag del 2

Vilken härlig dag med många skratt!

Jag måste säga att jag förvånades något över vilket engagemang mina kollegor visade i dag! Utan att känna till iMovie alls, så hoppade de rakt ut i Macvärlden och testade sig fram. Det är sådant som är roligt att se! En stor eloge till dem!

ALLA var delaktiga och det hördes ganska många glada skratt i korridorerna. Någon sa: -Får man ha så här roligt under arbetstid - med betalning dessutom!

Dessvärre var inte tekniken med mig när jag skulle visa deras färdiga filmer via projektorn. Ingen signal. Det är DÅ man blir trött och arg på tekniken. Men nu några timmar senare så inser jag att vi hade inte ens kunnat skapa dessa härliga filmer utan den, tekniken alltså :) Så visst är det härligt att lära nytt. Att utvecklas tillsammans.

För det var det som hände i dag, vi utvecklades tillsammans.

Nu får jag försöka i morgon igen att föra över de 2 filmer, som jag inte fick över. Nätet la ner och tjofs tjofs...men det härligaste av allt - jag känner glädje :)

/Annika

Filmdag 4-6

I dag har mellanstadiet på StoraHögaskolan arbetat med film. Otroligt kul att se hur alla kastar sig in i uppgiften och arbetar på - i ett tidigare, för dem, okänt program!

Jag ser fram emot att se slutresultatet :)

Just nu är det koncentrerad redigering som gäller ;)

/Annika

Spännande Uppstart!

I år hade jag en lite annorlunda terminsuppstart än tidigare år. Jag har förmånen att få vara en av deltagarna i PIMlab, Skolverkets nya satsning.

Vi träffades för en 2 dagars konferens på Arken i Göteborg. Det var kul att återse mina kollegor och minst lika kul att lära känna nya!

När man delar en upplevelse så händer det något. Tankar sätts igång, man känner ett driv och det finns en vilja att göra något bra utav den här satsningen.

Jag och Karin är med från mellanstadiet, dock inte i samma grupp. Vi kommer att arbeta med våra projekt fram till i december någon gång.

Skall bli väldigt spännande att se slutresultatet! Var snäll och håll tummen :)

Annika

P.S Såg en film i kväll "Flickan från Ovan" - som vanligt får man en mängd filmidéer/vinklar och dylikt...men till sak, en stark film som framkallade många känslor. Näsduksvarning!

Avskedstext till mina 6:or.

Avskedstext till min klass: Microbloggen

Greenscreen

Jag och Axel riggar inför morgondagens filmning!

Vi säger bara - Chrome Key!!

Söndagsfilosoferar...

Jag har den senaste tiden gått runt med en mängd frågor och funderingar i huvudet. Kring vad? Ja, kanske hade jag inte ens formulerat det för mig själv förrän jag läste Kristina Alexanderssons blogginlägg i dag: http://www.kristinaalexanderson.se/?p=3077

Jag kan inte annat än att instämma i det Kristina skriver. Det är så många som har tankar och åsikter kring oss lärare. Vi får gärna höra vad vi inte kan, vad vi inte förmedlar till våra elever och vilken dålig kvalitet det är på vår undervisning.

Jag tycker att det är så intressant att det inte fanns fler lärare på plats på Framtidens Lärande. Vad står det för? Just detta diskuterade jag och en kollega hela förra veckan. Varför är inte fler verksamma lärare på plats? Kanske är det många av oss som skulle få en enorm adrenalinkick av att få vara med när det händer? Ta med sig nya idéer tillbaka och tillsammans försöka få igång något värt att kallas skolutveckling.

När kan vi lärare tillsammans mötas, dela tid, kunskaper och kanske framförallt både ge och tanka energi?

Just i vårt fall, här i Stenungsund, har vi turen att ha IT-pedagoger som faktiskt är lärare i grunden, och just därför är jag säker på att de tar tillvara våra intressen på ett bra sätt. Genom just dessa IT-pedagoger har Nätverk startas där vi lärare träffas som är intresserade inom samma områden. Jag är själv med i Filmnätverket och jag anser att jag har lärt mig massor, utvecklat sidor hos mig själv jag knappt visste fanns. Detta gör man tillsammans, i grupp! För visst är det väl även för oss vuxna som för barnen, att vi lär oss i social samvaro?

För min del är det så att jag själv måste vara involverad för att känna motivation!

Om någon bara talar om för oss hur vi skall vara eller hur vi skall agera - tror jag chansen är stor att man misslyckas.

Vi lärde oss ju inte att köra bil genom att enbart studera teori?

Tillsammans med mina elever lär jag mig varje dag. Jag vågar tala om för dem att jag inte kan den exakta folkmängden i Moldavien, men jag kan däremot lära mina elever hur de söker sin egen information. Jag kan försöka att inspirera till att eleverna själva skall vilja ta reda på saker och ting. Jag kan lära dem att vara källkritiska. Redovisningsformen kan varieras i det oändliga! Mina elever har plötsligt fått tillgång till ett extra språk – filmens. Detta har utvecklat såväl deras analysförmåga som deras skrivande. De elever som vanligtvis misslyckas kan få växa sig starka och lysa.

Jag väljer att inte lyssna på de kritiska röster som hörts på skolan kring filmskapande. När jag ser mina elevers filmer kring Likabehandlingsplanen, mobbning och självförtroende så vet jag att de fått med sig så mycket på vägen dit. Genom att ge dem ytterligare ett språk har både lusten och motivationen ökat hos eleverna!

Mina elever går i dag i år 6, några skall ut i arbetslivet redan om 3 år, men för de allra flesta så dröjer det ytterligare 6-7 år. Med den rasande hastighet allt i dag utvecklas - så kan jag inte ha den blekaste aning om vilka kunskaper dessa elever bör ha.

Visst en gedigen kunskap i kärnämnen är att föredra, men jag tror det kommer vara än mer viktigt att vara flexibel, mediavan, ha självkännedom, ha lätt att söka information och vara nyfiken. För att komma dithän, tror jag att det krävs att vi lärare arbetar tillsammans med eleverna – inte talar om för dem vad de skall göra.

Jag tror att man lär när man vågar göra misstag.

Att visa eller inte visa - det är frågan!

Jag tänkte passa på att skriva några rader när jag fortfarande är full av lycklig energi!

Om ni har läst bloggen tidigare, kanske ni har läst min frustration över när en förälder säger att man inte får visa en film, som man har lagt ner åtskilliga timmars arbete på.

En film som alla deltagande elever vill visa - skulle inte få visas för att EN förälder tycker att detta kan vara något som eleven ångrar om 15 år?

Eftersom vi inte har några tydliga regler och lagar kring vad som får visas eller ej, så bestämde jag mig först för att inte visa filmen. Det kändes ungefär som att glad i hågen bestämma sig för att laga pannkakor, bara för att upptäcka att mjölken är slut!

Men efter ett par dagar så började jag att verkligen fundera över detta. Jag som lärare tycker filmen är jättebra! Eleverna är ärliga, raka och de berör! Skulle jag bara låta en sådan film ligga kvar på min hårddisk?

Nej, jag samlade alla de elever som medverkade i filmen och vi förde ett samtal kring hur vi skulle förhålla oss till att visa filmen eller ej. ALLA elever ville visa upp filmen och i det ögonblicket bestämde jag mig - Jag visar filmen!

Skulle jag våga stå för detta? Vad kan hända? Blir man anmäld?

Jag ringde upp den förälder som kontaktat mig och berättade hur jag tänkte att göra. Blev bemött med viss skepsis, men jag sa att jag stod fast vid mitt beslut.

Jag visade filmen i går på Stora Högaskolans dag!

Jag visade en film för elever som satt där stolta med högt huvud.
Jag visade en film där föräldrar tog fram pappersnäsdukar.
Jag visade en film där vi mindes hur det var att vara i den där åldern.
Jag visade en film där föräldrar fick bli stolta över deras barns kloka svar.





Jag fick en kram av mamman som bett mig att inte visa filmen!

Sv-nätverk

Trevligt att träffas från olika skolor och utbyta erfarenheter om svenskan.
Hur är det med böcker på datorn, skönlitterära, finns de med inläsning till?
Vore ju bra för lässvaga elever.

Fritidsklubben

Har tyvärr inte varit så aktiv på denna bloggen som jag hade hoppats på.
Men kommer nu att starta en egen blogg för Fritidsklubben, vi kommer att starta upp och hoppas sedan att det ska rulla på med barnens inlägg och få dela deras tankar.

Självklart vill vi även se er arbetskamrater och föräldrar på bloggen.
Återkommer med bloggadress mm. Hoppas även få tid att följa era inlägg och bloggar i klasserna =)

// Helene

Påskfirande...

Håller på att planera en aktivitet för mellanstadiet för att fira in påsken.

Hjärnan går för högtryck!

Hattparad, lekar, skattjakt, poängpromenad och musik...var skall detta sluta?

På Skärtorsdagen smäller det - återkommer med slutresultatet :)

Wiki - Livskunskap

Äntligen har jag fixat att lägga in mina sidor om Arbetssätt och vad Livskunskap är samt en första sida med en bild. Det har tagit mig många timmar och jag har frågat Ann Simonsen i C- laget om hjälp. Det känns härligt att kunna hantera Wiki själv, innan jag introducerar den för eleverna.

På måndag ska jag visa klass 6 b Wiki, för det är dom som ska jobba med den.

De här kommer att bli spännande och roligt.

6b har skrivit många bra och fina dikter som de nu ska lägga in i Wiki och spela in i Bambuser.
Jag ser fram emot jobbet med eleverna.

Wiki

Jag arbetar i alla tre sexorna och det är mycket kul och givande . Livskunskap har vi på schemat och det har jag en gång i veckan . Det går inte att ha samma lektion i klasserna , för grupperna är olika, som det brukar vara. Det är det som gör att det är så inspirerande och utvecklande att jobba.
I en av sexorna har jag jobbat mycket tillsammans med klassläraren och med den klassen kommer jag att jobba med wiki. Wiki är nytt för mig och jag är mycket nyfiken på hur det är att jobba med det.
Jag har startat en wiki , som heter Livskunskap. Eleverna har börjat att skriva dikter om ämnet t.ex. vänskap, livsglädje, livet, grupptryck, egenskaper. De kommer att få skriva dikterna i wiki och läsa upp dem i Bambuser, som vi också ska lägga in. Eleverna är tillfrågade och de tycker att det ska bli spännande.
Nu ikväll har jag bjudit in alla eleverna i Wiki, så att de kan börja arbeta där. Spännande att se om det fungerar. Man måste ju våga pröva .
Jag återkommer om hur det går.

I dag jobbar vi med film...

Publicera eller inte publicera?

Kom på en rolig filmidé som jag ville testa tillsammans med mina elever.

Pratade med dem om min idé, förklarade min tanke och berättade att det var jag som skulle filma och redigera denna gång. Berättade att denna film ville jag kunna publicera på vår blogg så ett villkor för att vara med i filmen var just att man kunde tänka sig detta.

Jag frågade därefter om det var några som kunde tänka sig att vara med och genast åkte ett gäng händer upp i luften.

Jag har arbetat mycket med denna film. Alla som suttit med mycket material och redigerat vet att det är ett moment som tar tid. Speciellt om man vill göra det lite finurligt med fina övergångar, musik och effekter. I vilket fall som helst är det många timmar som ligger bakom mitt färdiga projekt.

Glad i hågen loggade jag in på min mail för att hämta ett lösenord och såg då att jag fått mail av en förälder. Denna förälder var väldigt tveksam till att låta sitt barn få vara med i filmen av det enkla skäl att filmen skulle publiceras på bloggen. Föräldern undrade vidare om jag kunde tänka mig att bara visa den i klassrummet?

Detta gör mig så frustrerad! Det finns inga tydliga riktlinjer hur vi lärare skall agera i dessa lägen. Eleven själv bad om att få vara med och var nöjd med sin insats. Fick titta igenom, jag frågade om något skulle tas bort, men som sagt eleven var nöjd.

Nu kan man tycka att det är så enkelt att jag helt enkelt skulle kunna ta bort dessa scener med just denna elev. Men man bygger upp en film, där alla har en roll. Skulle jag radera denna elev helt ur filmen så skulle filmen kännas betydligt fattigare.

Vilket lämnar mig med 2 alternativ:

1.) Göra om filmen. Lägga ner lika många timmar på en ny version.
2.) Glömma min idé.

Kanske är det som IT-pedagogerna var inne på under vår inspirationsdag, dags för kommunen att anamma en gemensam policy kring vad som gäller. Är vi en skola som publicerar på nätet eller inte? Finns undantag och i så fall vilka är dessa?

I eftertankens kölvatten...

Efter gårdagen då det bloggades friskt i arbetslaget, har vi fått ungefär 1000 nya tankar och funderingar. Vi funderar över hur vi skall få bloggen levande, och inte till något som glöms bort och städas undan.

Hur peppar vi varandra och hur kan bloggen sätta ord på våra tankar?

Några är vana bloggare några ovana, hur kan vi mötas och dela samma plattform?

Filmtest

Föränderlig värld...

Jag har fått i uppgift att svara på hur jag tror att min undervisning kommer att se ut om 3 år? Det får mig att le en smula måste jag erkänna, eftersom jag knappt vet hur nästa månad ser ut.

Skall detta tolkas som att jag är oförberedd eller har svårt att planera? Jag ser det inte så. Jag har full koll på vilka mål eleverna skall uppnå, men det finns många spännande vägar att följa. Varför måste jag då begränsa mig att följa en av dessa vägar?

Kanske kan jag följa flera parallella vägar samtidigt?

För vem är det egentligen som bestämmer hur vår undervisning skall se ut? Vem säger vad som är bra och vad som är mindre bra?

Vad väljer vi att fokusera på - vägen dit eller resultatet?

Det finns en härligt kittlande nerv i att vara lärare - att allt är så föränderligt.

Om 3 år hoppas jag att jag har fått fördjupa mitt arbetssätt som innefattar bloggande, filmande och SMARTboard.

Jag hör ofta ; -Allt i skolan kan inte vara kul.
Kanske inte - men det behöver sannerligen inte vara tråkigt heller!

Fritidsklubben filosoferar

År 2013 har fritidsklubben.......

en eller kanske två baracker uppe på Emils plan, där vi får husera alldeles själva. Vi har inrett den med ett litet kök och mysrum. För mer stillsamma aktiviteter.

en data hörna där vi skapar våra egna, bloggar och hemsidor. Vi har foto och filmutrustning och skapar egna kort filmer. Barnen jobbar med läxor och pluggar via olika kunskaps plattformar.

vi har även en kreativ hörna där vi skapar och arbetar med textiler och färg.

Eftersom alla barn och fritidsledare har egna bärbara datorer, finns inga scheman längre. Barnen loggar helt enkelt in sig när de kommer och föräldrarna kan på sina egna PC skärmar se att de nu loggat ut från skolan och nu finns på fritidsklubben. Föräldrarna bokar in sina barn via nätet med egen inloggning. Om barnens föräldrar ej bokat plats kan barnen ej logga in på klubben ;)

För en smidigare framtid // Helene

Om tre år!!!!!

Tre år är inte så lång tid men eftersom utvecklingen går så fort i dessa dagar kommer mycket att ha hänt.
Barnen kommer naturligtvis att ha varsin dator med kamera där de utför allt arbete. Eftersom jag om tre år är tre år äldre och kommunen värnar om sin äldre personal behöver jag inte infinna mig på skolan. Jag är istället uppkopplad på varje elev och kan följa deras arbete hemifrån. Jag kan samtala med dem och naturligtvis även följa deras arbete via kameran.
Jag kommer att träffa barnen en dag varannan vecka för att de ska få personlig kontakt med mig. Vid dessa tillfällen kommer vi att tillsammans diskutera vad de arbetat med sen sist och vid dessa tillfällen kommer alla elever att livligt delta i diskussionen.
Problemen med elever som har svårt att koncentrera sig och få något ur händerna av egen kraft kommer inte att finnas kvar i skolan. Skälet är att alla elever kommer att känna ett stort ansvar för sin egen inlärning när de får använda den allra senaste tekniken.

Min undervisning om tre år ????

Jag förutsätter att varje elev har varsin oavsett ålder. Min undervisning blir papperslös med bara datorn som informationskälla. Mina elever kommer att jobba med hjälp av datorn. Arbetena skickas till mig , som läggs i olika mappar. Eleverna kommer att få omedelbar feedback , vilket gör att de inspireras att jobba vidare. Wikis skapas , där vi kan jobba med bl.a. landskap, länder. Föräldrarna kan ta del av elevernas arbeten. Bambuser kommer vi att använda, där eleverna kommer att kunna höra och se hur de läser bl.a. engelska texer. De kommer att vänja sig vid sina egna röster och se sig själva, vilket annars är ett problem. Smartboard lommer jag att använda. Tänk om någon elev är sjuk, så kan den bara följa undervisningen hemma. Att använda unikum blir lättare med varsin.
Detta är mina visioner om undervisningen om tre år, MEN DET FÖRUTSÄTTER ATT ALLA FÅR VARSIN.

Om tre år

Visionen är att jag om tre år ska kunna leda mina elever så att de hittar lite bättre bland all fakta som finns på nätet. I det enorma utbud som finns känns det viktigt att eleverna kan reflektera över vad de ser och hör och kan bilda sig en egen uppfattning.